Baby Blueberry i Vi Föräldrar

Sveriges största magasin mot föräldrar (Vi Föräldrar alltså) har uppmärksammat oss!!!! Superkul tycker såklart vi.

Godis åt folket?

Intressant läsning!!!

Jag har nyss läst ut ”Godis åt folket – En bok om hur svenskarna blev sockerslavar i karamellkungens rike”, efter att tidigare även ha slukat ”Det sötaste vi har” av Ann Fernholm och ”Sockerbomben i din hjärna” av Bitten Jonsson. Godis är kontroversiellt att prata om, det är så laddat för många människor. Är inte det egentligen konstigt? Vi vill liksom försvara vårt godis. Och de som är tydliga med att de inte äter det i sin familj blir ifrågasätta betydligt mer än de som väljer att äta det. Detta trots att vi vet att godis är dåligt för oss av flera olika anledningar och att det inte är riktigt att jämföra med en hembakad kaka eller bulle. Man kan ju såklart utesluta allt socker, men det är ytterligare en nivå. Det skulle ju innebära att ifrågasätta även vetekransen, kladdkakan och kanelbullen! Just nu talar jag bara om lösgodis. Eller godis helt enkelt. Enligt böckerna ovan finns det ämnen i godis som ej är tillåtna i baslivsmedel då man anser att det finns risk för negativ påverkan på individen. Men ämnena är tillåtna i godis. Som även barn äter. Små lättpåverkade barn utsätts för ämnen man inte klassat som ok i baslivsmedel pga deras påverkan på kroppen. De verkar dessutom ha större effekt på barn enligt studier. Och om man som förälder säger att man inte vill att ens barn skall äta det anses det stigmatisera barnet. Man berövar barnet på lyckan i livet. Jag raljerar nu, men så kan det kännas.

I ”Godis åt folket” hänvisar man just anspelandet på människors känslor kopplade till godis som ingenting annat än en mycket framgångsrik marknadsföringskampanj. Nu tycker vi att det tillhör alla helger fre-lör, alla högtider (jul, påsk…), alla långresor i bil, biobesök, se film hemma, semestern, Mello och (för att inte tala om…) barnkalasen. Det är också det som gör att man känner sig utanför om man säger nej till slentrianätandet vid alla dessa tillfällen, för de är så många. Säga nej till fiskdamm med godispåse på ett barnkalas, går det?

Jag är själv en gottegris, som har på tok för positiva känslor kopplade till just en påse lösgodis då den funnits med i nästan allt mysigt jag gjort. Det är ju egentligen konstigt då den också varit med mig i de flesta illamåenden/ont i magen tillfällen också men det lyckas jag förtränga mellan gångerna. Ett tag hade jag en konspiratorisk tanke om att det i godiset fanns något beroendeframkallande ämne som gjorde att man bara längtade efter mer ju mer man åt (dagen efter, inte under illamåendet), men nu verkar man veta att det räcker att det är just socker för att skapa begär. Och idag finns det så mycket socker. Jag talade med en äldre kollega som tyckte att vi föräldrar idag är väl strikta och rädda för just socker för våra barn, att det är väl inte hela världen med en kanelbulle hit eller dit. Men jag tror att det beror på att det finns precis överallt på ett helt annat sätt än det gjorde bara när jag var barn. I boken ”Godis åt folket” blev det så tydligt att det handlar om just grymt bra marknadsföring från godistillverkarnas sida. De har lyckats få godiset att flytta från kioskerna, där biträdet plockade och man själv pekade, in i mataffären det är självplock med påsarna som har blivit större och större. Detta i takt med att godiset blivit billigare och billigare i förhållande till annat. Och det finns ÖVERALLT. Vi fikar mer och oftare på större bakverk, har mer tillgängligt godis, vi vill göra varje dag till en fest mm, mm. Och alla vill bjuda på något gott, som ett undantag. Men det blir för mycket. För ofta. Jag tror det är en motreaktion mot detta överflöd som gör att många föräldrar idag sätter sådana starka gränser som ”inget socker till mina barn” och kanske sårar mormor/farmor som ju hade tänkt att bjuda.

Att ändra vårt beteende är inte gjort i en handvändning. Vi som är föräldrar nu och ska förhålla oss till kulturen runt godis och den mängd socker som finns överallt, är ju fostrade i en annan tid. Eftersom jag som många andra idag är en person som i övrigt är mycket mån om att jag själv och vår familj har en hälsosam livsstil, kan jag ju vara hyfsat säker på vad som är rätt och rimligt vad gäller vår kost och vårt välbefinnande (Läs även gärna Happy Foods, Food Pharmacy, Karolinskas Sundkurs, blogginlägg kommer om dessa också.), men ändå komma på mig själv med att ifrågasätta vårt emellanåt mer strikta förhållningssätt gentemot socker & godis. ”Mina barn kanske får en mindre lycklig barndom om de inte får de där kanelbullesstunderna/lördagsgodiset”, som ju var positiva stunder för mig i min barndom. Samtidigt som en annan röst också säger mig att detta är något jag själv kämpar med idag och inte vill överföra på mina barn. Man kan mysa utan sötsaker. Punkt. Eller?

Men för vår stora flicka, Charlie, som nu känner till godis (och fått smak för det) så har lördagsgodis varit ett sätt att begränsa det, vilket hos oss aldrig ifrågasätts. Det är lördag som gäller, aldrig annars.  Jag har med kluven känsla gått med och köpt den där påsen på lördagar efter dansen. Först sa vi bara köpte choklad men sakteliga har det smugit sig in sega färgglada bitar i påsen. Vi har resignerat inför att hon vill, precis som andra vänner, köpa lördagsgodis. Men nu kommit till en kompromiss. Vi köper hem olika sorters ekologiskt godis som är färgat och smaksatt med naturliga ämnen (Kung Markatta har stort och bra sortiment). Sen kan hon plocka sina godisbitar där ur på lördagar istället. Det tyckte Charlie lät bra och det tyckte vi kändes bra. Och idag har vi testat detta med mycket lyckat resultat! Vi lekte godisaffär och hon fick välja godisbitar ur sortimentet och lägga i en burk som numera är hennes ”godisburk”. Och vet ni vad, hon tyckte att det var jättegott godis!! Yes!!!! 🙂

 

Ekologiskt godis – i vart fall bättre än lösgodiset.

Die Messe

I höstas packade Andreas och jag in oss själva och våra barn i bilen och körde till Köln för att besöka en mässa som tydligen skulle vara ”The Mass” (eller möjligtvis Die Messe) i Europa om man arbetar med barn och babyprodukter. Det var sååååå stort! Svenska Mässan i Göteborg framstod som grindstugan bredvid denna koloss som sedan var fyllt med galna mängder produkter inriktade mot framförallt det där första året i livet. ALLT fanns. Olika typer av automatiserade vaggställningar, superbarnvagnar, självbadande badkar (mer eller mindre..). Som psykolog ser jag allt vi gör för att lindra den där ångesten som den totala kontrollförlusten det innebär att få barn ger. Vi vill ta kontroll över sömn, mat, stimulans mm med allt ifrån tekniska ”mirakelprodukter”, sömnmetoder, babyinriktade kurser mm istället för att acceptera den kontrollförlust det innebär att få barn. Det är egentligen ”bara” är att åka med på färden, vi styr ändå inte allt. Vi kan ändå inte konsumera oss till kontroll och lycka. Jag vet att detta är jätteprovocerande om man har ett barn som vaknar jämt och ständigt, dag som natt eller inte vill äta något eller aldrig verkar tröttna på att upptäcka så man aldrig får dricka den där hett efterlängtade koppen kaffe i lugn och ro. Men jag tror ändå att det gynnar både oss som vuxna och de små barnen, om vi kan acceptera att livet har helt ändrade förutsättningar när man fått barn och sen göra det bästa vi kan utifrån det. Nu kommer vi också här med våra produkter för barn, men vår tanke är snarare att minska valen. Göra det lätt för oss föräldrar, genom att ha ekologiska, stilrena, sköna plagg i softa färgtoner som alla funkar tillsammans. Även om vi såg mycket bra produkter i Köln gav besöket verkligen bilden av den enorma mängd onödiga och miljöfarliga produkter som finns som ändå bara ger kortsiktig lättnad.

Fotosession

Igår tog vi fler bilder på vår lilla Wilma i fotostudion. Vad det hänt mycket sen sist! Det blev så tydligt att hon nu börjar bli en liten tjej snarare än vår baby… Det var hon såklart inte sist heller men ni fattar. Hon tyckte det var lika roligt som första gången i november, men lite förskjuten vila gjorde tålamodet kort och storasyster Charlie fick rycka in för att få igång buset och glädjen igen! Visst blev det härliga bilder?

På barnen alltså, korten vi tog på Andreas och mig tror jag vi låter vara osedda. De gav inte alls den där charmiga känslan vi ville åt, mer lite trötta småbarnsföräldrar som inte sett solljus på länge och jobbat lite sent på kvällarna. Ja.

Göra rätt lätt

På tal om att göra det som är bra lätt – det som är vår tanke med Baby Blueberry – att gå till en sida och kunna köpa basen du behöver till ett schysst pris. Utan att behöva handla på många olika ställen för att köpa just basen till ditt barn. Att inte behöva läsa på själv om märkningen utan veta att man kan lita på att allt som finns är bra för ditt barn och miljön. Ja, i alla fall, jag kanske borde komma till sak 🙂 Jag var och handlade i en lokal matbutik och skulle köpa handtvål till badrummet. Hamnade vid en hylla med vad som kändes som tusen olika handtvålar och började i första hand söka av efter märkning på eko/miljö. Sen när det steget är taget börjar googlingen för då finns det ju olika märkningar på eko produkter och jag blev osäker på vad som var starkast märkning i jämförelse med ett svanenmärkt alternativ (som dessutom ligger i en betydligt bättre prisklass än övriga alternativ). Jag hamnade, som för det mesta, på Naturskyddsverkets hemsida där de gjorde tydligt att av dessa märkningar jag hade framför mig var Svanen bäst. It´s a deal (and a good one för walleten). Men inte konstigt att många baxnar när man ska ta ett medvetet beslut och kanske också deppar ihop när man inser att man köpt det ”sämre” alternativet fast man tänkte till. Nästa gång kanske man inte orkar vara medveten. Och inte heller konstigt att vi som vill ta ansvar för miljön också uppfattas som lite omständiga och krångliga för det krävs så mycket info för att göra rätt. Jag skulle önska att det fanns typ två märken på tvålar med lite olika dofter och alla var super bra för oss och miljön. Klart. Handlingen går på 30 minuter istället för 90 och jag är inte helt slut i huvudet av alla beslut jag hela tiden måste ta. ”Eko, ja, men har den här produkten flugits in..är det då sämre än denna som är lokalproduverad men inte eko? Fast det gäller kanske inte alla lokala versus influgna produkter?” osv. Visst, ökade val ger oss ökad frihet, men visst tusan måste det finnas en övre gräns även för det? När det bara leder till ökad stress och ytterligare en sak vi skall göra ”rätt”. Serien Solsidan gjorde en otroligt bra scen på just detta temat, när Alex är i affären och skall köpa yoghurt till Mia Skäringers karaktär och möts av en yoghurthylla där smaken ”tropisk” eller ”bär” nått oanade höjder 🙂

Jobb-familj eller jobb&familj

Hur startar man ett nytt varumärke samtidigt som man har fyra barn varav två är ganska små? Ja det undrar nog vi med ibland 🙂 När man vill vara närvarande med barnen och inte hela tiden någon annanstans i tanken. Jag har insett på vägen att det kräver sin eftertanke och är svårare gjort än jag kanske trodde. Det vi framförallt gör är att dela upp, när Andreas jobbar har jag barnen och vice versa men med stark betoning på det första än så länge. Vi tror verkligen på denna idén, idén om ett varumärke som är gott, gör gott och är åtkomligt för många. För oss är detta en helhet och vi vill att familjen ska vara en del av den, att arbeta och leva, ha tid tillsammans i det enkla…. Vi tror inte att byggandet måste ske på bekostnad av oss och familjen utan i samverkan med dem.

Sysslingträff hemma

En helt vanlig dag hemma. Min kusin och hennes otroligt fina, goa, mirakelbaby Ebba kom på besök. Wilma och jag förberedde kladdkaka på valhorna choklad, eller Wilma mest kladd. Syssling Ebba fick med sig en onesie som hon ska få sova i på nätterna för hon är lite frusen av sig hemma på gården i Kullavik. Här är hon efter första lyckliga natten i sin Babyblueberry onesie.

 

Första riktiga ordern!!!!!!!!!!

Första två ordrarna som inte är av nära vänner (tack Maria som var allra först ut ändå) utan av två för oss helt okända individer från olika delar av Sverige skedde inom loppet av några minuter häromkvällen. Wohoooo!!! Här sitter Andreas och administrerar.

 

NU BÖRJAR DET!!!!

Eller egentligen inte. För det började faktiskt för nästan ett år sedan i skenet från den öppna elden i det lilla mysiga kafét Bertilsons stuga i Delsjöskogarna utanför Göteborg. Där inleddes vår resa mot ett liv i större harmoni med vår natur. På ett sätt kan man säga att det är två resor. Dels den som har tagit oss själva längre och längre på den stig vi tror att vi alla behöver gå för att bevara denna jord på ett sätt så att den i vart fall till största delen liknar den vi går på idag. Men även på resan att starta ett helt nytt företag och varumärke, med ekologiska produkter för våra allra mest sårbara och utsatta medborgare – våra barn.

Vi har valt att kalla oss Baby Blueberry och allt man skall kunna köpa hos oss ska vara giftfritt och tillverkat med hänsyn till den planet vi alla måste samsas om. Dessutom bra prissatta. Vi tror nämligen många fler skulle välja ekologiskt om det inte var så dyrt.

Vi kommer att skriva både om hur vi själva lyckas i våra försök att vara snälla mot vår natur (vi är långt ifrån framme än men gör så gott vi kan och blir bättre och bättre…) och om vad som händer med vårt nystartade företag. Vi har valt att börja med nappflaskor i glas samt massa sköna GOTS-certifierade babykläder i storlekarna 50-86.

Vi heter Hanna och Andreas och lever ett ganska typiskt ”moderna familjen liv” med fyra barn var av två gemensamma, och vi hoppas ni vill vara med och följa med oss på denna nystartade resa.